lördag 26 maj 2012

Filmrecension, Osombie, 3/10 poäng

Såg Osombie häromdagen. Dräglig independentzombierulle. Rätt uselt skådespeleri, generande tunn plot och ganska fula digitala effekter. Juste utformat zombiesmink över lag, alldeles för lite av äkta zombiegrisiga närgångsscener. Främsta sponsorn måste ha varit Förenta Staternas hemvärn eller någon butik för sådana attiraljer, det är den rekvisita som tillnärmelsevis påminner om verkligheten. 


 Jag störde mig som fan på de rekylfria plastvapnen, granater som motsvarade en kinapuff med rökigt krut och att klåparna till amerikanska soldater aldrig hade något i den typ enda ryggsäck de hade tillgänglig under promenaden genom ett zombienedlusat Afghanistan (som nog låg i Utahs öken egentligen). Det blir ganska fånigt som inramning till berättelsen att gevären klapprar som sådana där leksakslöständer och att stridsutrustningen uppenbart är tom. Man tröttnar också ganska raskt på den digitalgrafiska effekt som avses representera en träff med något av leksaksvapnen. Som självklart inte påminner ens litegrann om hur det egentligen ser ut. 


 Berättartempot är väldigt jämnt, inte ens när zombierna av oförklarlig anledning dyker upp från alla håll samtidigt blir det intensivt. Likaledes puttrar hjältarnas dödsscener förbi i samma takt. Okej på sitt sätt, hellre det än hysteriskt oplanerade ryck hit och dit. 


3/10, och då är det nog bara någon enstaka zombierulle som kvalificerar sig in i ligan ovanför 5/10. Romero brukar hamna omkring 2-3. Den är alltså sevärd. Inga problem att se till mat, det är inga orgier i innanmäten eller härlig åttiotalskannibalism i den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Creeper