Tidigare i vintras försökte jag ju få ut dokumentation av hur underkännandet av mina dispensgrunder hos CSN och ÖKS gick till, varvid jag först hamnade i kontakt med enhetschefen på ÖKS enhet nummer tre som förklarade för mig att det faktiskt inte fanns någon sådan och att jag kan se mig om i stjärnorna efter förklarande material från deras håll. De hade alltså med en aritmetisk operation stämplat igenom mitt ärende.
Tjafset med CSN medförde att jag fick komma upp på deras kontor i Uppsala, efter kontakt med en utredare vars namn framstod lite som ett kul skämt om hemelektronikreklam. Han visade sig vara hemskt trevlig och var uppbackad av en gigantisk indrivningskarl, närvarande med anledning av att CSN ville informera mig om att jag var skuldsatt hos dem. Förra årets sista återbetalning avsåg jag ju såklart betala med pengar lånade av dem, eftersom jag räknade iskallt med att klara förra terminens tentamen. Indrivningsmannen var dock inte så hård som han först verkade, utan talade med mild röst och lät utredaren sköta det mesta snacket.
Mötet informerade mig om att inte heller CSN har någon detaljerad dokumentation av varför psykisk ohälsa inte är en dispensgrund i mitt fall och ledde sedermera till utbetalning efter att jag tagit en privat kredit för att återbetala förra årets sista faktura. För man får inte låna om man inte har betalat tillbaka, av något skäl. Det tog för övrigt sju veckor för CSN att meddela mig om det beviljningshindret, vilket naturligtvis gjorde mig ruskigt grinig.
Idag lever jag på studiemedel och tycker att livet känns rätt fint.
Vad jag inte kände till innan mötet i Uppsala och som överraskade mig var detta, nämligen att CSN lever på sin egen verksamhet. Myndigheten får alltså inte anslag för att kunna sköta den löpande driften. Helmärklig finansieringslösning. Alla som fuskar med studiemedlen gör alltså organisationen ifråga än mer dysfunktionell än vad den redan är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar