Hej.

Jag är en arg man. Jag är arg på mig själv, för att jag inte klarar av att leva upp till mina egna ideal. Jag är arg på den svenska staten för att den inte bättre tar hand om sina medborgare. Jag är arg på mina medmedborgare för att de röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen och undlåter att sätta resonemangsfähighet över envetet imbecilla åsiktsutrop. Jag är arg på Förenta Staterna för dess hyckleri och förakt för demokratiska värden och rättsstatsidealen. Jag är arg på massmedia för dess banalitet och kapitalism. Jag är arg på EU för dess bristfälliga öppenhet och oklara inställning till mänskliga rättigheter. Jag är arg på svenska myndigheter för deras nonchalans och bristande professionalism. Jag är arg på svenska domstolar för att de anlitar partiska så kallat sakkunniga och avkunnar domar på dubiösa grunder, dessutom inte sällan inskrivande stav- och andra fel i domsluten. Jag är arg på västvärlden för dess ambivalenta förhållande till yttrandefrihet och globalisering. Jag är arg på all världens populister och kunskapsförrädare. Jag är arg på de som hellre konkurrerar än samarbetar, de som hellre tillskansar än delar med sig och alla de som försvarar våldshandlingar.

Jag är arg på förljugna idealister, kränkningsbenägna materialister, föraktfulla ateister, rabiata amatörtyckare och inkompetenta utbildare.

Jag är arg på den förra alliansregeringen för att den hetsade igenom studiemedelsreformen som trädde i kraft i somras, vilken innebär att jag lever i armod och finansiell misär trots att jag studerar på en av Sveriges i särklass mest eftertraktade universitetsutbildningar. Jag är arg på Överklagandenämnden för studiestöd och Centrala studiestödsnämnden för att de vägrar begripligt motivera sina beslut, bemött mig med misstänksamhet och serviceförakt, samt med tydlighet visat på hur kompetenslös offentliganställd personal kan vara utan kännbar erinran från något håll.

Jag är arg på Socialtjänsten för att den genom sina verksamhetsformer och närmast paranoida misstänksamhet skrämmer bort redan hårt utsatta människor i behov av försörjningsstöd under ansökningsprocessens inledande skede, genom att utan beaktan av auktoritetspositionen dess personal befinner sig i utkräva synnerligen integritetspressande motprestationer för beviljande av medel.

Jag är arg på den svenska arbetsmarknadspolitiken som tvingar människor till lidande i tjänst hos utnyttjande företag för pisslåg låtsaslön och ångestframkallande utförsäkringar av uppenbart funktionshindrade personer.

Jag är så djävla arg på all politik och alla personer som gör att min och många andras liv till stora orosmoln, med hot om avvisning till lågintensiva konflikter, indraget socialförsäkringsstöd, eller vadhelst annat som ger tankar på suicid meningsfulla.

Det är min viktigaste drivkraft för att skriva, att jag är arg. Vid sidan av det skriver jag också för att det finns människor som behöver läsa kritiska beskrivningar av verkligheten. Till sist hoppas jag, lite grann, på att med mitt tangentbord som instrument få andra människor villiga att anställa mig eller åtminstone donera någon krona då och då.