NJA 1968 s 303

1968:58 s 303

58
Fråga om tillämpningen av 33 § avtalslagen. (Försäljningsagents muntliga utfästelser vid sidan av skriftligt köpekontrakt.)

I en d. 11 juli 1966 till RR:n i Lund inkommen ansökan om betalnings-föreläggande hemställde The Richards Company of Sweden Aktiebolag om föreläggande för civilekonomen Eric Lundgren att till bolaget utgiva 455 kr. jämte 5 procent ränta därå från delgivningsdagen. Som grund för ford-ringen angavs: "Avser lev. bokverk d. 10.11.65."
Sedan Lundgren bestritt kravet och målet hänskjutits till rättegång, vid-höll bolaget sitt yrkande och anförde till stöd för sin talan: Tommy Ferne-stam, en av bolagets försäljare, besökte Lundgren hösten 1965 - antingen d. 11 okt. eller d. 10 nov. - för att upptaga beställning å av bolaget salu-bjudna böcker. Enligt en av Lundgren vid tillfället undertecknad, på eng-elska avfattad slutsedelsblankett beställde Lundgren av bolaget
s 304
"The American Peoples Encyclopedia: 20 Volumes Bound in Royal Art-craft with Genuine Gold Stamping Funk & Wagnall Dictionary: 2 Volumes Popular Science Encyclopedia: 10 Volumes The American Peoples En-cyclopedia Yearbook: for 10 years The Fact Research Service: 100 Reports, valid for 10 years"
till ett pris av 1 560 kr. jämte omsättningsskatt 156 kr. eller tillhopa 1 716 kr. Av detta belopp skulle enligt det sålunda ingångna avtalet 65 kr. betalas kontant medan återstoden, 1 651 kr., skulle erläggas med 65 kr. i mån. under 23 på varandra följande månader med en slutbetalning å 156 kr. För leve-rans av årsboken och rapporterna skulle utgå särskild avgift med 5.95 dollar per år under 10 år. Lundgren erlade vid undertecknandet 65 kr., men han har därefter oaktat att bolaget fullgjort sina åtaganden icke erlagt betalning i enlighet med avtalet.
Den åberopade slutsedelsblanketten innehåller vidare bl. a. följande (i översättning): "Detta kontrakt (avtal) kan icke ändras eller annuleras, ej heller påverkas det av någon muntlig överenskommelse, som icke är angi-ven i detsamma. Det överenskommes och avtalas vidare, att äganderätten till ovan beskrivna vara behålles av The Richards Company till dess slutlig betalning skett."
Lundgren vitsordade riktigheten av de av bolaget lämnade faktiska upp-gifterna men bestred dess talan under hänvisning till att han av Fernestam blivit svikligen förledd att underteckna slutsedeln samt att de av Fernestam vid tillfället lämnade uppgifterna måste anses bindande för bolaget. Lundgren anförde vidare: På senhösten 1965, då han ännu studerade i Lund, blev han uppringd av en man, som på engelska frågade om han fick komma och visa ett amerikanskt uppslagsverk för att erhålla Lundgrens omdöme, huruvida verket gick att marknadsföra i Sverige. De bestämde tid för besö-ket, och å den bestämda tiden infann sig två personer, Fernestam och en kvinna, som båda talade svenska. Fernestam förklarade inledningsvis. att det ej var fråga om försäljning och tog sedan fram böcker, som han demon-strerade. Han förklarade, att Lundgren skulle få de 30 banden i uppslags-verket gratis. Då Lundgren frågade, vad bolaget fordrade i motprestation, förklarade Fernestam, att bokverken lämnades gratis till vissa slumpvis ut-valda personer, om dessa förband sig att inom en viss tid till bolaget skrift-ligen lämna ett utlåtande dels om bokverkens värde som uppslagsverk dels ock huruvida de ansåg att bokverken gick att sälja på engelska i Sverige el-ler att de hellre borde översättas till svenska. Fernestam framhöll därjämte, att erbjudandet var en form av reklam samt tillade: "Vi har använt hela det för Skandinavien avsedda reklamanslaget för denna slags försäljning." Fernestam visade även en pärm innehållande uttalanden - huvudsakligen på engelska - som bolaget redan mottagit. Sedan de resonerat om upp-slagsboken och handboken i ungefär tre kvarts timme, började Fernestam tala om the American Peoples Encyclopedia Yearbook, som skulle utkom-ma under 10 år. Fernestam förklarade att den skulle kosta 65 kr. i mån. un-der 2 år. Lundgren, som ej räknade ut hur mycket det skulle kosta, genmälde, at han ej ville ha årsboken och att han ej ville betala något. Fernestam tillade, att om Lundegren ej ville ha årsboken, så var det bara att låta bli att
s 305
betala, samt betonade, att det var Lundgreens omdöme om böckerna som bo-laget ville ha och att bolaget aldrig skulle bråka om några pengar. I detta sammanhang tog Ferbestam fram slutsedelsblanketten. Lundgren blev då tveksam och bad om betänketid, men Fernestam förklarade, att Lundgren måste acceptera genast och att bolagt ej gjorde erbjudandet till vem som helst. De diskuterade också rapporterna från "The Fact Research Service", och Lundgren erhöll löfte om att få beställa dessa, som han räknade med att kunna använda för en uppsats. Han skrev sin "signatur" på slutsedeln och textade därunder sitt namn och sin adress för att bolaget skulle veta vart böckerna skulle sändas. Oaktat han var tveksam, var han övertygad om att gratiserbjudandet "var en chans", och han trodde, att han ej skulle be-höva betala något. Han uppfattade slutsedeln som en formsak; bolaget be-hövde ett namn för att veta vart böckerna skulle sändas. Vid underteck-nandet betalade han 65 kr. i ersättning för fraktkostnader. Före underteck-nandet läste han igenom hela slutsedeln.
Bolaget vitsordade Lundgrens berättelse men bestred avseende vid in-vändningarna under framhållande av att Fernestams muntliga utfästelser - enligt bestämmelse i slutsedelsblanketen - icke kunde göras gällande mot bolaget.
RR:n (hrr Lembke och Klemendz) yttrade i dom d. 2 maj 1967: I målet är utrett, att Lundgren av bolaget beställt de i slutsedelsblanketten upptag-na böckerna att betalas på sätt stadgas i sagda handling. Enligt ett däri in-taget stadgande är muntliga överenskommelser med bolagets försäljnings-ombud icke bindande för bolaget. Lundgren äger därför icke gentemot bola-get åberopa ombudets utfästelser i den mån de strider mot innehållet i av-talet. På grund härav och då någon omständighet icke förebragts av beskaf-fenhet att kunna fritaga Lundgren från betalningsskyldighet är bolaget be-rättigat att vinna bifall till sin talan.
RR:n förpliktar Lundgren att till bolaget utgiva 455 kr. jämte 5 procent ränta därå från d. 30 juli 1966 tills betalning sker.
Rådmannen Bruzelius var skiljaktig och anförde: Bolaget har uppgivit: Fernestam hade åtagit sig att för bolagets räkning sluta försäljningsavtal enligt slutsedelsblanketter som bolaget överlämnat till honom mot rätt att uppbära viss provision å slutna avtal. Fernestam hade insänt ifråga-varande slutsedel till bolaget, och troligen d. 11 okt. 1965 hade en man vid namn Kral, som då var anställd hos bolaget, vid ett telefonsamtal med Lundgren "verifierat" slutsedeln. Bolaget lät nämligen en tjänste-man på kontoret kontrollera, att den vars namn fanns å en inlämnad slutsedel verkligen undertecknat denna samt förbundit sig att köpa böc-kerna och betala köpeskillingen. Om undertecknaren vid en sådan kon-troll förklarade, att han ångrade sitt åtagande, strök bolaget i allmänhet slutsedeln; vidhöll däremot köparen sitt åtagande, rapporterades avtalet till det amerikanska moderbolaget, som expedierade böckerna.
Lundgren har erkänt, att han undertecknat slutsedeln och att han från bolaget erhållit The American Peoples Encyclopedia i 20 band (upp-slagsboken), Funk & Wagnall Dictionary i 2 band (lexikonet) och Popular Science Encyclopedia i 10 band (handboken).
Lundgren har vidare berättat: (se Lundgrens berättelse ovan). Efter oomkring 14 dagar erhöll han så de 32 banden. Bolaget hade ej ringt till honom efter Ferestams besök för att kontrollera om han ingått något avtal.
s 306
Bolaget har förklarat, att det helt vitsordar de av Lundgren lämnade uppgifterna.
Av slutsedeln framgår att avtalet är bindande för båda parterna i och med att Lundgren undertecknat det. Fernestam har förty vid slu-tandet av avtalet haft ställningen av fullmäktig för bolaget.
Omfattningen av Fernestams behörighet att företräda bolaget framgår av blanketten: Avtalet kan ej ändras eller hävas, och det påverkas ej av någon muntlig överenskommelse som ej finnes i det (This agreement is not subject to alteration or cancellation, nor it is affected by any verbal agreement not stated herein). Lundgren, som förstår engelska, har före undertecknandet enligt egen uppgift läst igenom blanketten.
Emellertid har Lundgren uppgivit - och bolaget godtagit - att han tecknat sin "signatur" å blanketten och textat sitt nammn och sin adress därunder och överlämnat beloppet om 65 kr. till Fernestam icke såsom bevis på att han köpt uppslagsverket, lexikonet och handboken utan för att bolaget gratis i reklamsyfte skulle sända honom nämnda bokverk. Lundgren har således varit i villfarelse vid undertecknandet av blanket-ten, och detta måste Fernestam ha insett.
Fernestam har visserligen endast haft den i blanketten stadgade be-hörigheten att företräda bolaget, men med hänsyn till att de av Ferne-stam till Lundgren lämnade uppgifterna ingått som ett led i Fernestams verksamhet för bolaget och att uppgifterna - sett mot bakgrunden av nu tillämpade reklammetoder för att lansera nya artiklar - icke kan anses osannolika, får bolaget dock anses bundet av dem, särskilt som bo-laget - vilket hade till regel att "verifiera" alla avtal slutna på detta sätt - underlåtit detta enligt vad som är ostridigt i målet.
Omständigheterna vid avtalets tillkomst är enligt min uppfattning sådana att det skulle strida mot tro och heder att med evetskap om dem åberopa avtalet. Bolaget måste på sätt jag ovan funnit anses ha ägt så-dan vetskap genom sin fullmäktig Fernestam.
Jämlikt 33 § avtalslagen är avtalet förty ogiltigt.
Jag ogillar därför käromålet.
Lundgren fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge. Som alternativ grund för att avtalet skulle anses som ogiltigt gjorde Lundgren gällan-de, att det skulle strida mot tro och heder att åberopa avtalet.
Lundgren åberopade följande handlingar:
1) En av Solna domsagas HR d. 5 maj 1967 meddelad dom i mål angå-ende betalningsskyldighet för annan person till bolaget för samma bokverk under liknande omständigheter som i nu förevarande mål. (I nu förevarande mål upplystes, att bolaget vädjade mot HR:ns dom samt att förlikning därefter träffades.)
2) Ett av Näringslivets Opinionsnämnd d. 22 aug. 1967 avgivet yttran-de på begäran av en köpare av ifrågavarande bokverk under liknande om-ständigheter som de i målet aktuella. Nämnden yttrade bl. a.: Av utredning-en framgår, att försäljaren, som medfört bolagets kontraktsformulär, haft en sådan ställlning i förhållande till bolaget och handlat på ett sådant sätt att köparen bibringats uppfattningen att han handlat på bolagets vägnar. Nämnden anser därför, att bolaget, som f.ö. tidigare tillåtit nu påtalade försäljningsmetoder, ej kan undgå att svara för försäljarens åtgärder. - Det får anses utrett, att bolaget såväl vid kontaktandet av köparen som vid det fortsatta säljsamtalet uppgivit, att fråga var icke om försäljning utan om marknadsundersökning. Att under sken av att intervjua för en marknads-
s 307
undersökning närma sig en kund i säljsyfte är otvivelaktigt ägnat att minska allmänhetens förtroende för sådana undersökningara och därmed allmänhe-tens benägenhet att medverka i sådana. Också från den enskilde konsumen-tens synpunkt måste det betecknas som synnerligen anmärkningsvärt att en säljare närmar sig kunden under sken av att inte uppträda i säljsyfte. Re-dan genom att påstå att bolaget utförde en marknadsundersökning har bo-laget således åsidosatt vad tro och heder bjuder. Genom att ge sken av att bolaget utförde en marknadsundersökning har bolaget vidare vilselett köpa-ren i fråga om de betingelser, varunder köpeavtalet träffades. Nämnden finner alltså att bolagets förfarande att låta sin försäljare ta kontakt med köparen under falska förespeglingar av att enbart uppträda i undersöknings-syfte innefattar ett grovt åsidosättande av god affärssed. - Bolagets munt-liga erbjudande till köparen innebar, enligt vad denne uppgivit, att köparen skulle erhålla de ifrågavarande böckerna på särskilt förmånliga villkor, näm-ligen för omkring halva det pris, för vilket verket skulle komma att säljas genom bokhandeln. Av utredningen framgår emellertid att fråga ej varit om något verkligt förmånserbjudande utan att de villkor som erbjudits var de som erbjöds samtliga kunder. - Nämnden anser det vara i och för sig betänkligt att vid försäljning till svenska konsumenter an-vända kontraktsformulär avfattade på annat språk än svenska. Nämnden finner vidare att från synpunkten god affärssed avgörande vikt i säljsitua-tion som denna måste fästas vid försäljarens muntliga argumentering, efter-som det i praktiken är just den muntliga presentationen som inverkar be-stämmande på konsumentens köpbeslut ovch av konsumenten upplevs som det materiellt avgörande för avtalets ingående. Nämnden finner således att bolaget även genom den vilseledande presentationen av erbjudandet handlat i strid mot god affärssed.
HovR:n (hrr Moberg, Schunnesson och Svanberg, referent, samt adjunge-rade ledamoten Karin Bredberg-Olsson) yttrade i dom d. 7 dec. 1967: På de av RR:n anförda skälen och då någon omständighet på grund varav det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om den åberopa avtalet icke förebragts, fastställer HovR:n RR:ns domslut.

Lundgren sökte revision. - Prövningstillstånd meddelades.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (ombud för Lundgren, advoka-ten B. Jerlov och för bolaget advokaten P. Wåhlin) d. 16 juli i HD, vars ledamöter (JustR:n Hedfeldt, Brunnberg, Gyllensvärd, Holmberg, referent, och Brundin) förenade sig om följande dom: Lundgren har hos KM till stöd för sitt yrkande om ogillande av bolagets talan åberopat samma grun-der som i HovR:n.
Beträffande omständigheterna i samband med att Lundgren underteckna-de slutsedeln har Lundgren vid huvudförhandlingen inför HD berättat i likhet med vad han uppgivit vid RR:n.
Bolaget har vitsordat, att samtalet mellan Lundgren och bolagets repre-sentant utvecklat sig så som Lundgren uppgivit. Bolaget har dock menat, att Lundgren icke före undertecknandet bestämt uttalat att han icke ville ha årsboken.
s 308
Av vad bolaget vid huvudförhandlingen anfört framgår vidare om dess in-ställning följande. Det var enligt bolagets idé som dess försäljare, då de sökte förbindelse med olika personer, inledde samtalet genom att tala om att bolaget i reklamsyfte skänkte bort bokverk och var intresserat att få mot-tagarnas omdöme om böckernas kvalitet och deras lämplighet för svensk publik. Avsikten därmed var endast att göra vederbörande intresserade och få samtal i gång. Årsboken skulle dock ej innefattas i gåvoerbjudandet. Nå-gon slutsedel av innebörd att kunden köpte årsboken samt fick de båda en-cyklopedierna och lexikonet i gåva förekom emellertid icke, utan den blan-kett till slutsedel ("kontrakt") som försäljarna till slut framlade för under-skrift avsåg alltid att kunden köpte alla de 4 bokverken jämte rätten till "The fact research service". Bolagets avsikt var att kunden då han läste ige-nom slutsedelns text - antingen vid underskrivandet eller senare innan bolaget begärde bekräftelse av beställningen - skulle få avtalets verkliga in-nebörd klar för sig. Bolaget sålde aldrig något av de ifrågavarande bokver-ken separat.
Lundgren har icke visat, att bolagets försäljare varit behörig att träffa för bolaget bindande avtal på de villkor, som Lundgren angivit, eller att bola-get godtagit sådana villkor. Lundgren kan därför icke grunda sitt bestridan-de av kravet på att avtalet med bolaget haft innebörden att Lundgren utan ytterligare kostnad skulle erhålla de böcker han mottagit. Lundgren har ej heller för annan behörig företrädare för bolaget klargjort sin uppfattning om villkoren för överenskommelsen. När bolaget mottagit slutsedeln, måste bo-laget därför vara berättigat utgå från att avtal träffats på de villkor slutse-deln upptar.
Av vad i målet uppgivits framgår, att Lundgren vilseletts av bolagets för-säljare beträffande avtalets innebörd i fråga om Lundgrens skyldighet att förvärva årsboken. Det är dock ej visat, att behörig företrädare för bolaget insett eller bort inse att Lundgren blivit svikligen förledd i detta hänseende.
Avtalet har emellertid kommit till stånd sedan för Lundgren framhållits, att han skulle erhålla de båda encyklopedierna och lexikonet som gåva mot viss prestation av Lundgren medan köpeskilling skulle erläggas för årsboken. Sedan Lundgren förklarat sig beredd att träffa överenskommelse av detta innehåll, har slutsedeln förelagts Lundgren utan att det klargjorts att den innebar avtal på andra, mindre fördelaktiga villkor.
Bolaget har vidgått, att den tid varom här är fråga den angivna me-toden att genomföra försäljningen tillämpades av bolagets försäljare med bolagets vetskap. Bolaget måste antagas ha insett att böckerna utbjudits till Lundgren under dylika förhållanden.
Det måste anses strida mot tro och heder att under här upptagna om-ständigheter åberopa avtalet, och detta är därför jämlikt 33 § avtalslagen icke gällande mot Lundgren.
På grund av det anförda prövar KM rättvist att med ändring av HovR:ns dom ogilla bolagets talan.

KM:s dom meddelades d. 31 juli 1968.

PM-rättsfall

Det verkar av besök via Google-sökningar på samma NJA-nummer som jag hade som PM-ämne i våras, som att jag borde peta upp fallet från 1968 omgående här. Ska försöka ordna det ikväll.

Tillägg: Usel formatering av det fallet. Det får vara så. Den eller de som skriver på samma grund som jag gjorde, använd gärna mitt PM tidigare publicerat här som underlag.

Tillägg 2: Förresten, vill någon ha något av de här äldre rättsfallen som PDF, skriv en kommentar om saken så kan jag slänga upp dem på någon filhost vid tillfälle.

Jag var en duktig student och skrev av 1968 års fall från NJA på Juridiska Biblioteket i Uppsala. Det gav rätt mycket att sitta så pass länge och glo på texten för min förståelse av vad det handlade om. 1949 års fall ingick i rättsfallskompendierna, men jag skrev av det också efter att ha gjort erfarenheten att ha suttit på JB med bokförsäljarfallet.

Stackars femtonåring.

En kille på Buråsskolan i typ Göteborg åtalades idag för upphovsrättsbrott.

Två nämndemän röstade ned en nämndeman och juristdomaren. Friande dom.

Det betyder att när mister Ponténs krigare går upp till kamp i hovrätten så blir killen mos, åker på förnedrande samhällstjänst och skadestånd han inte klarar av att betala förrän tidigast i femtioårsåldern. Eller något sådant. Jag lovar att det blir fällande dom. Jag bjuder på en öl om jag förlorar och någon vill ha den.

För att han lät sig matas med reklam för amerikansk masskultur. Antipiratbyråns (numera nåt djävla aktiebolag vid namn Rättighetsalliansen Europa; jag vill kräkas seg, gul galla över firmans hela kontor) Anders Nilsson lade provocerande felaktigt till ett "the" i titeln på en Harold & Kumar-film i sina utlåtanden under förundersökningen. Dessutom.

Fy fan.

FUP:en finns förresten här: http://jrl5.blogspot.com/2011/08/noteringar-ur-fup-mot-15arig.html

Everybody knows.

Som Leonard Cohen sjöng.

De fattiga förblir fattiga, de rika blir rika.

Efter en sommar av arbete, åtminstone sex veckor av tio, har jag ännu inte fått ut en krona. Egentligen borde jag ha fattat det, man ska aldrig jobba för sina föräldrar, om inte dessa är... just det. Rika.

Så jag är tillbaka där jag var för ett år sedan. Trots att CSN-ansökan äntligen beviljades i våras och jag har tagit mina poäng, så har jag inte råd att betala hyran för sommaren. Min fästmö beviljas inte CSN som följd av att hon inte klarat av att ta sina poäng, detta trots att hon är sjukskriven sedan i våras.

Förhoppningsvis kommer min hyresvärd gå med på att jag skjuter upp min hyra ytterligare en månad, men det är liksom ingen tröst. Vi har ju iallafall inte råd med käk, kurslitteratur eller sådana där småsaker som gör vardagen lättare.

Och jag är inte ensam. I EU är omkring var fjärde vuxen arbetslös, miljoner människor har trots arbete knappt råd att äta och bo. Tjugosju procent av de svenska ungdomarna är arbetslösa. Vem är det som äter upp västvärldens kapital? Varför känns det som att min samhällsklass dömer mig och många andra till ett liv på marginalerna?

Lästips, Rättens individualisering: Mot en ny juridisk antropologi, av Bo Wennström.

2005 lät professor Bo Wennström utge en bok med titeln Rättens individualisering. Den erbjuds för gratis nedladdning på hans hemsida, vilket är en vänlig gärning. Fri litteratur är fint, och det här verket är både tillgängligt och tankeväckande. Tvärvetenskapliga perspektiv förekommer rikligt och en trivsam känsla för zeitgeist både då och alldeles nyss präglar hela verket.

Väldigt läsvärd.

Lästips, Rättens individualisering: Mot en ny juridisk antropologi, av Bo Wennström.

2005 lät professor Bo Wennström utge en bok med titeln Rättens individualisering. Den erbjuds för gratis nedladdning på hans hemsida, vilket är en vänlig gärning. Fri litteratur är fint, och det här verket är både tillgängligt och tankeväckande. Tvärvetenskapliga perspektiv förekommer rikligt och en trivsam känsla för zeitgeist både då och alldeles nyss präglar hela verket.

Väldigt läsvärd.

NJA 1949 s 134

Det här domsreferatet verkar inte finnas tillgängligt annorledes på Internet. Jag har avskrivit det ur ett rättsfallskompendium, varav kommer sig att det i skiljaktige Linds anförande finns ett underligt urklipp. Med tacksamhet mottages anmärkningar om stavfel och dylikt i kommentarsfältet. 

NJA 1949 s 134

1949:26

Enligt skriftligt avtal överenskommo kooperativ förening och L, föreståndare för en föreningen tillhörig affär, att L skulle lämna sin anställning hos föreningen samt att föreningen skulle tilll L betala viss månatlig ersättning m.m., varjämte i avtalets fjärde stycke föreskrevs, att föreningens åtagande upphörde, om L öppnade mot föreningen konkurrerande ”öppen affär” inom föreningens verksamhetsområde. Fråga huruvida med hänsyn bl. a. till omständigheterna vid avtalets tillkomst L – genom att från ort utanför nämnda område, efter beställning, till kunder inom detta leverera sådana varor som föreningen saluhölle – förverkat sin rätt enligt avtalet, ändå att förfarandet ej strede mot ordalagen i fjärde stycket.

(NJA 2004 s 363)

Genom avtal d. 28 febr. 1946 mellan Norrbyns konsumtionsförening u. p. a. – vars verksamhetsområde omfattar Norrbyn och Västamarken i Hörnefors socken samt Öre by i Nordmalings socken – å ena, samt dåvarande föreståndaren för föreningens affär i Norrbyn Axel L., å andra sidan, överenskoms dels att Axel L. skulle omedelbart efter företagen inventering lämna sin anställning hos föreningen dels att föreningen skulle till Axel L. fr. o. m. d. 1 mars 1946 utbetala ”en månatlig ersättning av 100 kr. per mån.” och dessutom till konsumentkooperationens pensionskassa å Axel L:s pensionskonto inbetala 30 kr. per mån., vilka belopp skulle utgå så länge Axel L. ej uppnått ålder för erhållande av pension genom konsumentkooperationens pensionskassa och stiftelse. Härjämte föreskrevs i fjärde stycket uti avtalet: ”Föreningens åtagande upphör, därest Axel L. öppnar mot föreningen konkurrerande öppen affär inom föreningens verksamhetsområde.”

Efter ansökan av Axel L. förpliktade lagsökningsdomaren i Västerbottens södra domsaga genom utslag d. 28 maj 1947 föreningen att till Axel L. utgiva under tiden d. 1 mars 1946 – d. 1 mars 1947 månatligen till betalning enligt nämnda avtal förfallna ersättningsbelopp tillhopa 1 300 kr. jämte 6 % ränta å 100 kr. från resp. förfallodagar ävensom ålade föreningen att till Axel L. i ersättning för lagsökningskostnaden utgiva 150 kr. jämte vad Axel L. visade sig ha utgivit för lagsökningsdomarens utslag.

Efter stämning, som d. 17 sept. 1947 delgivits Axel L., yrkade föreningen vid Västerbottens södra domsagas H.R. återvinning jämlikt 20 § lagsökningslagen d. 18 juni 1937 samt hemställde därvid, att H.R:n måtte befria föreningen från den lagsökningsvis utdömda betalningsskyldigheten och förplikta Axel L. att till föreningen återbetala vad som på grund av lagsökningsutslaget genom exekutiv förrättning d. 28 juli 1947 uttagits hos föreningen, utgörande kapital 1 300 kr., ränta 70 kr. 42 öre, lagsökningskostnad 150 kr. och exekutionskostnad 2 kr. eller tillhopa 1 522 kr. 42 öre.

Till stöd för sin talan anförde föreningen: Axel L., som under slutet av 1945 inköpt ett i Levar, Nordmalings socken, upplagt varulager och en fastighet där, bedrev omedelbart efter träffandet utav avtalet d. 28 febr. 1946 i trakten av Norrbyn mot föreningen konkurrerande försäljning av varor. Sedan Axel L. bosatt sig å sin fastighet i Levar började han utförsäljning av omförmälda varulager och upptog därvid regelbundet varje vecka av föreningens medlemmar ävensom andra inom föreningens verksamhetsområde bosatta personer order å sådana varor som saluhölles av av föreningen. Varorna blevo ock levererade till köparna. Efter att omkring midsommar 1946 å nämnda fastighet hava öppnat diversehandel jämte affärsrörelse fortsatte Axel L. därifrån sagda på angivet sätt inom föreningens verksamhetsområde bedrivna upptagning av order och leverans av varor. Genom detta förfarande hade Axel L. drivit mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet inom föreningens verksamhetsområde. Vid sådant förhållande måste han anses hava brutit mot det i avtalets fjärde stycke – vilket av misstag å föreningens sida erhållit annat innehåll än föreningen åsyftat – stadgade villkoret för beståndet av föreningens i avtalet gjorda åtagande och följaktligen förverkat honom genom avtalet tillförsäkrade förmåner. – Under rättegången utvidgade föreningen sin talan till att avse jämväl förpliktande för Axel L. på förut angiven grund att till föreningen återbetala följande av föreningen d. 10 aug. 1947 i enlighet med förutberörda avtal ytterligare till Axel L. erlagda belopp, nämligen kapital 500 kr., motsvarande ersättningsbelopp med 100 kr. per mån. för tiden 1 april 1947 – d. 31 aug. 1947, jämte ränta 5 kr. 83 öre eller tillhopa 505 kr. 83 öre.

Axel L. medgav, att föreningens sistnämnda yrkande finge på den ågångna stämningen av H.R:n upptagas till prövning.

Tillika vitsordade Axel L., att han från föreningen bekommit omförmälda belopp om tillhopa 2 028 kr. 25 öre ävensom att han så gott som omedelbart efter avtalets ingående börjat att, på sätt föreningen uppgivit, driva affärsverksamhet genom att upptaga order och leverera varor till personer, bosatta inom föreningens verksamhetsområde. Emellertid bestred han föreningens yrkande om återvinning och åläggande för honom att till föreningen återbetala ifrågakomna belopp. Föreningens påstående att fjärde stycket i avtalet till följd av misstag å föreningens sida erhållit annat innehåll än föreningen åsyftat samt att Axel L. förty brutit mot bestämmelsen i samma stycke vore nämligen icke riktigt.

För egen del yrkade härjämte Axel L. åläggande för föreningen att fullgöra avtalet och till honom utgiva till betalning förfallna ersättningsbelopp för tiden d. 1 sept. 1947 – d. 29 febr. 1948 med 600 kr. jämte ränta.

Utredning förebragtes. Ur denna anmärktes här endast, att avtalet d. 28 febr. 1946 träffades vid ett i Umeå hållet sammanträde. Närvarande vid detta voro, å ena sidan, samtliga ledamöter i föreningens styrelse jämte dåvarande ombudsmannen hos Kooperationens förhandlingsorganisation Emil Enkvist och en hos Kooperativa förbundet anställd revisor samt, å andra sidan, Axel L. ävensom ordföranden i föreståndare- och tjänstemannasektionen inom Kooperativa föreståndares förbund samt handelsföreståndaren Helmer Nilsson – ordförande i den lokala sektion av föreståndare- och tjänstemannasektionen vilken Axel L. tillhörde – jämte en styrelseledamot i nämnda lokala sektion. (Förhandlingsorganisationen är en ”ideell förening av Kooperativa förbundet”, i vilken de kooperativa föreningarna äro medlemmar, och har till uppgift att såsom företrädare för sina medlemmar träffa avtal mellan dem och deras anställda. Kooperativa föreståndares förbund – en ideell förening, öppen för tillträde för samtliga tjänstemän inom de kooperativa föreningarna-- utgör icke någon fackförening; rent fackliga organisationer äro däremot föreståndare- och tjänstemannasektionen samt under denna sorterande lokala sektioner.)

H.R:n (ordf. häradshövdingen Hernlund) yttrade i dom d. 25 febr. 1948: H.R:n finner först genom den av föreningen förebragta utredningen styrkt att vid upprättandet d. 28 febr. 1946 av ifrågakomna avtal mellan parterna föreningens representanter åsyftat att åt bestämmelsen i fjärde stycket giva det innehåll att föreningens åtagande enligt avtalet skulle upphöra, därest Axel L. inom föreningens verksamhetsområde bedreve mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet, att bestämmelsen i sagda stycke fått sitt innehåll i följd av misstag av de vid avtalets upprättande närvarande representanterna för föreningen samt att Axel L. bort inse misstaget.

Till sitt fredande från den i sagda stycke stadgade påföljden om förverkande av hans rätt enligt avtalet äger Axel L. alltså icke åberopa styckets lydelse efter dess innehåll eller att Axel L. icke öppnat mot föreningen konkurrerande affär inom föreningens verksamhetsområde.

H.R:n finner alltså, att föreningens åtagande enligt avtalet upphört på den grund att Axel L. genom bedrivande av inom föreningens verksamhetsområde av mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet brutit avtalet.

Domslut

Med tillämpning av vad nu sagts prövar H.R:n rättvist på det sätt skilja mellan parterna att H.R:n, med ogillande av Axel L:s i målet nu förevarande talan, befriar föreningen från den föreningen genom lagsökningsdomarens utslag ålagda betalningsskyldigheten samt förpliktar Axel L. att till föreningen utgiva dels på grund av sagda utslag genom exekutiv förrättning d. 28 juli 1947 uttagna belopp tillhopa 1 522 kr. 42 öre dels ock av föreningen i anledning av betalningsåläggandet i lagsökningsutslaget frivilligt till Axel L. erlagda belopp tillhopa 505 kr. 83 öre eller att alltså till föreningen återgälda sammanlagt 2 028 kr. 25 öre.

Föreningen berättigas att, såsom den förbehållit sig, i mån av befogenhet i särskild rättegång senare mot Axel L. föra talan om bekommande av ränta å utdömda belopp.

Axel L. sökte ändring i HovR:n för Övre Norrland under yrkande att HovR:n måtte, med upphävande av H.R:ns dom, dels fastställa lagsökningsdomarens utslag dels förplikta föreningen att på grund av avtalet till Axel L. utgiva 100 kr. i mån. för tiden d. 1 sept. 1947 – d. 29 febr. 1948 jämte ränta.

HovR:n (hrr Romberg, Lindskog, Åström och Hammarström) yttrade i dom d. 1 okt. 1948: Enligt avfattningen av det åberopade avtalet skulle föreningens åtagande att till Axel L. utbetala den i avtalet omförmälda ersättningen upphöra, därest Axel L. öppnade mot föreningen konkurrerande öppen affär inom föreningens verksamhetsområde.

I målet är utrett, att Axel L. efter avtalets ingående på det sätt bedrivit affärsverksamhet inom verksamhetsområdet att han efter beställning dit från Levar levererat sådana varor som föreningen saluhåller. Detta Axel L:s förfaringssätt kan icke anses strida mot ordalagen i den förut nämnda bestämmelsen.

Utredningen giver väl stöd för föreningens påstående att vid upprättandet av avtalet föreningens representanter åsyftat att åt bestämmelsen i avtalet giva det innehåll att föreningens åtagande enligt avtalet skulle upphöra, därest Axel L. inom föreningens verksamhetsområde bedreve mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet, samt att bestämmelsen i följd av misstag av de vid avtalets upprättande närvarande representanterna för föreningen fått annat innehåll än dessa sålunda åsyftat.

Emellertid kan det – särskilt med hänsyn till vad Axel L. själv uppgivit under sanningsförsäkran och Helmer Nilsson omvittnat därom att Axel L. personligen tagit endast ringa del i underhandlingarna med föreningens representanter samt att han icke före avtalets undertecknande erhållit besked om vad föreningens representanter åsyftat med bestämmelsen – icke anses visat, att Axel L. insett eller bort inse misstaget. Axel L. har förty icke förverkat sin rätt enligt avtalet.

Domslut

På grund härav prövar HovR:n rättvist att, med upphävande av H.R:ns dom, dels fastställa lagsökningsdomarens utslag d. 28 maj 1947 mellan Axel L., å ena, samt föreningen, å andra sidan, dels ock förplikta föreningen att till Axel L. utgiva 600 kr. jämte 6 % ränta å 100 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 30 sept. 1947, å 200 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 31 okt. 1947, å 300 kr. fr. o. m. 1 t. o. m. d. 30 nov. 1947, å 400 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 31 dec. 1947, å 500 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 31 jan. 1948 och å 600 kr. fr. o. m. d. 1 febr. 1948 tills betalning sker.

Föreningen sökte revision. – Prövningstillstånd meddelades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling d. 1 mars i H.D., vars flesta ledamöter (Just.R:n Gyllenswärd, Strandberg och Karlgren, referent) förenade sig om följande dom: Den omtvistade överenskommelsen träffades efter förhandlingar d. 28 febr. 1946. Bakgrunden till desamma var att Axel L., efter i laga ordning verkställd uppsägning från anställning hos föreningen, skulle lämna denna anställning. Å Axel L:s sida begärdes vid förhandlingarna återanställning hos föreningen eller pensionering. Förhandlingarna fördes för Axel L:s räkning av representanter för Kooperativa föreståndares förbund, föreståndare- och tjänstemannasektionen, vilken organisation han tillhörde. Axel L., som själv var tillstädes, synes icke personligen hava tagit någon väsentlig del i överläggningarna med föreningens representanter.

Föreningen intog till en början den ståndpunkten att Axel L. skulle sluta sin anställning utan att erhålla några som helst förmåner från föreningen. Under förhandlingarna lämnade föreningen emellertid denna ståndpunkt och förklarade sig villig att, i begränsad omfattning, ut giva ersättning till Axel L. Föreningen hävdade därvid, att Axel L. å sin sida måste underkasta sig ett konkurrensförbud. Det föreslogs först, att all konkurrens med konsumentkooperationen i Sverige skulle vara utesluten. Sedan det anmärkts att Axel L. därigenom skulle bliva hindrad att överhuvud utöva sitt yrke och att han under sådana omständigheter borde erhålla ersättning motsvarande full lön, inskränkte föreningen kravet på konkurrensförbud till att avse konkurrens allenast med föreningens verksamhet. Även häremot restes dock invändningar, i det att det framhölls att Axel L. borde hava lov att sälja exempelvis ”ett fisknät eller ett vykort” inom föreningens verksamhetsområde. Föreningen medgav, att ett så omfattande konkurrensförbud vore obilligt och icke av densamma åsyftat.

Mot slutet av förhandlingarna, då dessa hotade att bliva resultatlösa, åtog sig Emil Enkvist att uppgöra ett ”förlikningsutslag”. Föreningens representanter hade på förhand förbundit sig att godkänna detta. Emil Enkvist hyste, enligt vad han omvittnat, den uppfattningen att man även å Axel L:s sida förbundit sig därtill: blott ”formellt” skulle fordras parternas underskrift. Därefter upprättade Emil Enkvist den omtvistade överenskommelsen, vilken synes hava, sedan den upplästs, undertecknats utan några vidare överläggningar.

Lika med HovR:n finner K.M., att Axel L:s ifrågavarande förfaringssätt – att från Levar, efter beställning, leverera till kunder i orter inom föreningens verksamhetsområde sådana varor som föreningen saluhåller – icke står i strid mot ordalagen i överenskommelsens fjärde stycke, enligt vilket föreningens åtagande gentemot Axel L. upphör, därest denne öppnar mot föreningen konkurrerande ”öppen affär” inom föreningens verksamhetsområde.

Föreningen har emellertid hävdat att bestämmelsen till följd av misstag av föreningsrepresentanterna fått annat innehåll än de åsyftat, i det de ansågo densamma innebära att föreningens åtagande enligt överenskommelsen skulle upphöra, därest Axel L. inom föreningens verksamhetsområde bedreve mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet, samt att vid sådant förhållande och då Axel L. insåg eller bort hava insett detta misstag Axel L. vore underkastad den i bestämmelsen stadgade påföljden av förverkande av hans rätt enligt överenskommelsen.

Utredningen i målet giver icke med säkerhet vid handen, att föreningsrepresentanterna vid överenskommelsens avslutande verkligen föreställt sig att ett allmänt förbud för Axel L. att inom föreningens verksamhetsområde utöva affärsrörelse – alltså i vilken form denna rörelse än bedreves – blev genom den omtvistade bestämmelsen i överenskommelsen uttalat. Vad Emil Enkvist, vilken som nämnt formulerade bestämmelsen och i målet hörts rörande dess innebörd, anfört till förklaring av uttrycket ”öppen affär” kan fastmera tyda på att föreningsrepresentanterna överhuvud vid överenskommelsens tillkomst icke tänkte på att det funnes någon annan möjlighet att inom föreningens verksamhetsområde utöva konkurrerande affärsrörelse än bedrivande av rörelse i öppen butik. Överenskommelsen skulle i sådant fall, genom att den utesluter denna konkurrensform, hava just det innehåll som föreningsrepresentanterna åsyftat, va dan ett misstag å deras sida av det slag som avses i 32 § avtalslagen icke hade förelegat.

Nu berörda spörsmål är emellertid ivke avgörande för tvistens bedömande. Även om det förhåller sig på sätt nu senast angavs, måste i allt fall antagas, ej mindre – vad tydligt framgår av utredningen – att föreningsrepresentanterna icke skulle hava inlåtit sig på överenskommelsen, därest de räknat med ett sådant förfarande av Axel L. som det varom i målet är fråga, än även att, om denna inställning insågs eller borde hava insetts av Axel L., nämnda rubbning av förutsättningarna å föreningens sida för överenskommelsen är av rättsligt beaktansvärd art och bör föranleda densammas ogiltighet. Till stöd för denna senare slutsats kan särskilt åberopas, att ett konkurrensförbud för Axel L. utgjorde det egentliga vederlaget för föreningens åtagande till denne samt att med hänsyn till de i målet upplysta omständigheterna ett konkurrensförbud, som icke hade större räckvidd än att det hindrade Axel L. att hålla öppen affär inom föreningens verksamhetsområde, måste ur föreningens synpunkt hava varit föga värdefullt eller i allt fall icke innefattat en rimlig motprestation till de Axel L. i överenskommelsen tillförsäkrade förmånerna.

I målet hava förebragts åtskilliga omständigheter som tala för att Axel L. personligen hade eller dock borde hava sådan insikt om föreningens inställning i förevarande hänseende som nyss nämndes. I vilket fall som helst hade emellertid Helmer Nilsson, vilken åtminstone mot slutet av förhandlingarna var den som närmast förde Axel L:s talan mot föreningen, kännedom om sagda inställning. Helmer Nilsson var visserligen icke behörig att på Axel L:s vägnar avsluta själva uppgörelsen genom överenskommelsens undertecknande, och någon allmän rättsregel om at en förhandlares goda eller onda tro skall bedömas som likvärdig med den avtalsslutande huvudmannens egen kan icke uppställas, allra minst om avtalets ordalydelse som sådan ej är tvetydig. Men i föreliggande fall lågo förhållandena till på ett särskilt sätt, såsom för övrigt i viss mån framgår redan av vad förut sagts m det sätt varpå överenskommelsen till slut åvägabragdtes. Med hänsyn till den inställning som Helmer Nilsson intog såsom representant för en organisation, utan vars inskridande och biträde Axel L. uppenbarligen – i synnerhet med tanke på de förhållanden som voro anledning till hans skiljande från anställningen hos föreningen – haft ringa möjlighet att gentemot föreningen genomdriva sina ekonomiska intressen, måste det anses, att den insikt som härvidlag fanns hos Helmer Nilsson bör tillräknas Axel L. själv.

K.M. finner således ifrågavarande överenskommelse numera icke vara för föreningen bindande.

Domslut

På dessa grunder och på de skäl som av H.R:n åberopats beträffande bestämmandet av Axel L:s betalningsskyldighet till föreningen prövar K.M. rättvist att, med ändring av HovR:ns dom, fastställa det slut H.R:ns dom innehåller.

Skiljaktig: Just.R. G. Lind

Just.R. G. Lind anförde: Den omtvistade – – – (== K.M:s dom) – – – vidare överläggningar.

Mot bakgrunden av vad sålunda förekommit är det uppenbart, att Emil Enkvist – som var talesman för föreningens intressen, även om han tillika strävade att mera opartiskt sammanjämka de båda sidornas ståndpunkter – åsyftade ett konkurrensförbud som skulle hindra varje konkurrerande affärsverksamhet inom föreningens område.

Frågan blir då om man å Axel L:s sida insåg eller bort inse, att ett sådant konkurrensförbud var åsyftat.

Helmer Nilsson, vilken företrädde sektionen och åtminstone mot slutet av förhandlingarna var den som närmast förde Axel L:s talan mot föreningen, har omvittnat, att han insåg föreningens inställning. I målet är visserligen ostridigt, att Axel L. själv är att anse såsom avtalsslutande part; men med hänsyn till att Axel L. själv uppenbarligen haft ringa eller ingen möjlighet att utan sektionens hjälp genomdriva någon uppgörelse med föreningen och att förhandlingarna, såsom redan anmärkts, väsentligen förts mellan föreningen och representanter för sektionen, kan det ifrågasättas, om icke Helmer Nilsson:s insikt bör tillräknas Axel L. själv.

Det är emellertid icke nödvändigt att taga ställning till detta spörsmål. Av utredningen måste nämligen anses framgå, att även Axel L. själv bort inse föreningens inställning. I sådant hänseende är upplyst, att Axel L. haft kännedom om vad som, på sätt ovan upptagits, förekom vid förhandlingarna före Emil Enkvist:s förlikningsutslag. Axel L. har icke förmått anföra någon omständighet som skulle kunna förklara, att föreningens representanter skulle hava övergått till en i förhållande till deras då intagna ståndpunkt så motsatt linje som en tolkning av bestämmelsen efter dess ordalag innebär. Fastmera måste det för Axel L. hava stått klart, att en så avfattad bestämmelse ur föreningens synpunkt varit skäligen meningslös med hänsyn till att Axel L., vars förvärv av hus och varulager Levar varit för föreningen bekant, uppenbarligen stod i begrepp att börja affärsverksamhet därstädes.

Axel L., som ostridigt efter avtalets ingående bedrivit affärsverksamhet inom området, äger förty, såsom H.R:n funnit, icke åberopa bestämmelsens ordalag till sitt fredande från den i avtalet stadgade påföljden. Då Axel L. brutit avtalet, har följaktligen föreningens åtagande upphört gälla.

Jag instämmer förty i det slut vartill H.D:s flesta ledamöter kommit.

Skiljaktig: Just.R. Afzelius

Just.R. Afzelius yttrade: Enär den i avtalet ingående konkurrensklausulen måste efter sin innebörd anses omfatta även sådan försäljning av varor som Axel L. efter anställningens upphörande bedrivit inom föreningens verksamhetsområde, samt Axel L. förty förverkat sin rätt till de av föreningen utfästa förmånerna; alltså och på de skäl som av H.R:n åberopats i fråga om bestämmandet av Axel L:s betalningsskyldighet till föreningen, instämmer jag i det slut vartill H.D:s flesta ledamöter kommit i målet.

K.M:s dom meddelades d. 15 mars 1949.