Alhambra förlag rensar sina lager.

Det eminenta förlaget Alhambra säljer ut massor av böcker, vansinnigt billigt.

Överklagandenämnden, hur jobbar de egentligen?

Skickade ett mail till Överklagandenämnden för studiestöd igår, med begäran om att få ut handlingarna som rörde min överklagan av CSN-beslutet i höstas.

"Hej ÖKS.

Mitt namn är HIELP. I höstas behandlande ni en överklagan tillställd er av mig i fråga om studiemedel, beslut om vilken jag inte förstår skälen för, eftersom några sådana inte konkret angavs i delgivningen av beslutet.

Därför begär jag att få del av föredragandens dokument om mitt ärende, protokoll från nämndens sammanträde och övrigt som direkt härrör till beslutet gällande min överklagan.

Mvh,
HIELP"

Redan idag fick jag svar, vilket förvånade mig lite. Det tog ju, till mitt förtret, veckor för CSN:s rättsenhet att skramla fram dokument från ÖKS under hösten (fingerade namn, givetvis).

"På uppdrag av direktör Hittan Dittan bifogas ett dokument med handläggarens anteckning i ärendet.
Om Du har frågor så går det bra att ringa handläggare Dittan Hittan, tfn 0000-000000
Enligt uppdrag
Regittan Dihhan
Registrator"

Bifogad var en PDF-fil med ett hyfsat kryptiskt serienummerfilnamn, som först gjorde mig till en glad liten fattighest. Öppnade den och fick se detta (maskade mina personuppgifter, av nigeriaskäl):

 Så långt ser det faktiskt ganska seriöst ut. Ett datorprogram för hantering av ansöknings- och överklagandeärenden, postmodernt och så. Sedan lade jag märke till att dokumentet omfattar en (1) sida. Rullar ned, och får se detta:

Vilket för mig ser ganska oseriöst ut. Datormiljön är alltså antagligen CSN:s handläggningsapplikation, anteckningarna den utredning av mitt ärende föredraganden på ÖKS vidtog.

Jag hade alltså skickat in en överklagan om fyra sidors utläggning av att jag av psykisk ohälsa och sammanboendes dryckesvanor spritade för mycket, kände mig utnyttjad i min boende- och hushållssituation av min sammanboende och dess föräldrar, med mera, och därför inte klarade av att tentera de kurser jag åtagit mig att instudera. Den genanta omständigheten att jag misskötte ölsinnet illa nog för att ha bekantat mig med relationsvåld på ett alltför konkret plan omnämndes också, liksom omständigheten att det tog mig över ett halvår att finna ett nytt boende och flytta dit. Även CSN tog del av den här informationen.

I förarbetena till studiemedelsförfattningarna av relevans omnämns några exempel på dispensskäl, egen eller nära anhörigs sjukdom exempelvis. Jag tycker att missbruk är jämförbart med det, både mitt och min dåvarande partners. Det ska finnas ett direkt samband mellan plågoandarna och studiekapaciteten. Jag tycker att det hade varit djävligt konstigt om inte min livssituation då hade inverkat på min förmåga att studera.

Beslutet redogjorde för min redogörelse, den angavs alltså som beslutsgrundande enligt vad jag uppgivit i densamma. Men utan förklaringar av varför den underkändes, vilket jag alltså frågat om. Förvaltningslagens § 20 anger att jag har rätt till de skälen. Som jag alltså inte fått ännu. Så jag mailade idag igen.

"Hej igen.

Telefon är inte ett alternativ, min ekonomiska situation medger inte dylikt.

Därav, det bifogade dokumentet, framgår inte skälen till underkännande av mina dispensgrunder, något som beslutsinnehållet implicerar. Den informationen är vad jag har intresse av.

Mvh,HIELP"

Det blir intressant att se vad för svar som följer. Hur som haver, framstår inte nämnden som en särskilt seriös myndighet, men jag kanske helt missförstått reglerna den avser följa.

Nya tider.

Höstterminen passerade mycket fort, sedan också julhelgen med kringhändelser. Det har varit en ekonomiskt mycket svår period, ännu inte över, och sett till studietakt precis avpassat för mitt lynne. En ny termin har vidtagit, efter första veckan känner jag mig redan varm i kläderna och spenderar timme ut och timme in med rättsfall, lagbok och kaffe.

Det har gått mer än tre veckor sedan min ansökan om studiemedel inkom till CSN. Där prövar de mina tidigare studieresultat, vilka är ifrån 2005-2006 och härrör till ett program jag kom fram till inte var min väg att gå, varvid jag helt enkelt avstod från undervisningen och meddelade mitt ointresse till institutionen. Densamma vill såklart att mitt namn traderas vidare genom historien som deltagare, antagligen fungerar det som underlag till inhämtande av något statligt stöd eller så. Enligt telefonkontakt i höstas tänker CSN sedan den förra regeringens ändringar i studiemedelslagstiftningen avkräva mig omstudier och godkända tenteringar av tre terminer på ett program jag inte tänker återvända till för att medge nya utbetalningar. Jag tror inte helt och fullt på den saken, men å andra sidan inbillade jag mig att såväl CSN som Överklagandenämnden för studiestöd behöver motivera sina beslut, vilket ingendera instans gjorde under hösten. Båda redogjorde i sina beslut för vad jag anfört som giltiga skäl till bristande studieresultat (alkoholmissbruk, psykisk ohälsa och ekonomiskt utnyttjande av mig i min boendesituation som tog ett halvår att flytta ifrån), följt av författningshänvisningar och något om att nämnderna inte anser mig vara berättigad till studiemedel, utan någon förklaring av varför spritmissbruk inte är att betrakta som sjukligt, varför betydande psykosociala och ekonomiska svårigheter inte torde inverkat på min studiekapacitet, eller några andra motiv som hade förklarat besluten för mig.

Bemötandet från CSN var för övrigt helt förkastligt. Det tog veckor att få svar på enkla frågor om regelverk och nämndernas funktionssätt. När jag begärde ut allmänna handlingar visade det sig ta nästan tre veckor att få fram dem, varvid min överklagandetid nästan gick ut innan jag ens fick se praxis från ÖKS. Vidare var en handläggarkärring på CSN oförskämd och försökte förklara för mig att min grundlagsskyddade rättighet till de begärda dokumenten inte alls var någon rättighet utan givetvis ett märkligt försök från min sida att fuska med andras överklaganden, ungefär. Jag filar på en JO-anmälan av handläggningstiden av min begäran, som jag förhoppningsvis inlämnat inom en månad. Kvinnan på CSN:s rättsenhet som handhade utlämning av handlingarna påstod att det krävdes inhyrning av personal från någon IT-konsult, eller motsvarande, för att kunna få fram överklaganden ur CSN:s och ÖKS:s arkiv, vilket för mig verkar helt bisarrt som dokumentationslösning. Det är dessutom pissdåligt av en myndighet att inte kunna tillfredsställa en begäran om utlämnande av allmänna handlingar inom en arbetsvecka om den formulerats precist och tydligt.

Att studera heltid på en utbildning som faktiskt avkräver deltagarna heltidsengagemang, något juristprogrammet råkar göra, utan att ha medel att köpa mat för dagen tär fruktansvärt på sinnelaget, ber jag att få meddela. Det är inte något jag rekommenderar någon att försöka göra, särskilt inte någon som lever i parrelation med någon annan, usel psykisk hälsa går alltid ut över närstående. Jag beklagar dagligen att jag inte kunnat vara mer kärleksfull än jag orkat med under hösten och vintern gentemot min käraste och min familj, som i sin tur varit alltför vänliga och förlåtande mot mig.

Våren ser ut att bjuda på synnerligen intressant förkovrande i den så kallade civilrätten. Utgångspunkten har varit skadeståndsrätt, vilket givit mig blodad tand och sug efter ytterligare träning i ämnet.

Vem fan är Magnus Ranstorp?

För en vecka sedan hände det som ju aldrig skulle hända i Sverige men faktiskt hände i Sveg tidigare i år. Massmedia kved till och började rapportera en massa anekdoter och halvsanningar. "Jo, klart man blir rädd. Nej, jag kommer nog inte handla mindre, men jag kommer misstänka mina medmänniskor i tunnelbanan oftare." Det är smått kusligt att den allmänbildning som kommer till uttryck i det anekdotiska materialet inte omfattar kännedom om RAF:s ockupation av västtyska ambassaden, högerextremistisk terrorism under nittiotalet eller ens de palestinska bombdåden -85-86, utan händelsen i Stockholm förra helgen framställs som ett unikum i svensk historia. Det är ju bara nys. Fan, till och med Lasermannen Ausonius hade kallats för terrorist om han var verksam idag. Regeringen har varit förberedd på att sådant här kanske kan hända sedan åtminstone ett par år tillbaka, dessutom, en skrivelse (PDF) som Ranstorp gillade när den kom.

Ett av de namn som förekommit mest i tidningar och radio är Magnus Ranstorp, som innehar en tjänst på institutionen för säkerhet och strategi vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, en del av Försvarshögskolan. Han är född i Hästveda, redan det är en varningsklocka, och har bakgrund på ett evangelisk-lutherskt lärosäte i Förenta Staterna där han studerade internationella relationer. Under nittiotalet specialiserade han sig på religionspräglat politiskt våld (Hizbollah och bin Ladins fatwor, bland annat) och har ridit på islamofobivågen sedan dess. Givetvis hör han till de som försöker monopolisera termerna islamism och radikalisering, för att göra dessa till per definition terrorismförknippade begrepp. Jag tror att hans utgångspunkt är tillräckligt evangelisk-luthersk för att skänka honom själv visshet om den kopplingen. I år har han dessutom utkommit med en bok som behandlar just terrorism med en diskurs som gör just den här kullerbyttan. Hans renommé och vinstintresse bör tas i beaktning. Givetvis förekommer det kritik mot hans slängande med larmklockorna, men massmediejournalisterna dyrkar marken han går på för han svarar ju i telefon och säger vad de vill höra med några få enkla ord.

Som forskare kan han klart ifrågasättas, för ett par år sedan försökte ju Ranstorp med anhang marknadsföra en islamofobisk alarmistisk rapport (PDF) som visade sig helt sakna underlag. Försvarshögskolan slog ifrån sig och försökte hävda att det är helt schysst att gå till väga på det sättet, en attityd som borde ha fått diverse myndigheter att fort som fan dra in -högskolan-suffixet med en ursäktande harkling. Att det är en låtsasakademi är mer än välbekant för alla universitetserfarna som försökt studera dess kurslitteratur, vilken i allmänhet håller en synnerligen låg nivå. Sakfel, stavfel, akribifel, språkfel, referensfel, allt finns där sida upp och sida ned. Dessutom finns det ungefär två källor till organisationens överordnade läror, Hitlers manöverkrigföring och Clausewitz schwerpunktteori, vid sidan av knäckträckande trendsetterideologer som Ranstorp vilka ju skapar forskningsområdet och studieobjekten medan de håller på och kallar det vetenskap.

Massmedia bör börja med att ta reda på varifrån deras terrorexperter kommer, vilken legitimitet deras organisationer har och sedan kanske börja fundera på vilka frågor man bör ställa. Sveriges Radios P1 har ett bra program som gör ett långt bättre jobb än Ranstorp, vilket heter Konflikt. Visserligen sjabblar de bort en del faktorer, som sionism och annat sådant, men i vart och varannat program slår de stora hål i myterna om al-Shabaab i Rinkeby, moskéernas intrinsikala farlighet och psykologiseringen av attentatsmän som ju egentligen har en politisk agenda. Lyssna på det senaste avsnittet, där förklaras till och med genom en antydning Jundullahs terrorattentat under ashura i Iran på ett hyfsat trovärdigt sätt.

Terroristdomen.

Igår föll domen (kan laddas ned här) i ett ganska uppmärksammat mål i Göteborgs tingsrätt. Två personer fälldes för stämpling till terrorbrott och fick för det fyra års fängelse vardera, mot nekande till brott.

På sidan åtta i domen står följande att läsa:
"Billé Ilias Mohamed

Billé Ilias Mohamed är 26 år gammal. Han är gift och har ett barn. Han är född i
Somalia och har kommit till Sverige 1996. Han har blivit svensk medborgare 2001.
Han har den 25 april 2010 anlänt till Somalia och återvänt till Sverige den 12
november 2009."

Det är ett smått fantastiskt påstående om Mohameds resvanor tingsrätten gör där.

På nästa sida beskrivs en person som påstås vara kontaktperson för exilsomalier och andra som önskar utbildas av och tjänstgöra hos al-Shabab. Han ska över telefon ha titulerat sig själv "Amir almuhajirin", vilket tingsrätten översätter till "de utländska krigarnas ledare". Vad en kritisk läsare av domen kan fundera över är hur termen krigare kommer in i översättningen, något jag ägnade en stunds internetöversättande åt att försöka nå fram till. al-Muhajirin är en åldrig arabisk och islamisk term behängd med bestämd artikel, al-, och amir, eller emir, har liknande anor. Det förra betyder alltså utvandrare, emigranter, och härrör till islams tidiga historia, synbarligen utan militäriska konnotationer. Det senare betyder beslutsfattare, ordet bildas av en rot som betyder bestämma eller beslut, vilket inte i sig innebär att den som är underställd är en krigare. Om jag ville kalla mig själv för ledare över de svenskar som flytt till Thailand i något slags lycksaligt postkolonial kulturimperalism skulle jag antagligen använda en svensk bokstavlig motsvarighet till vad denne Ahmed kallade sig, och jag skulle bli rätt så grinig om svenska myndigheter påstod att ledarskap innebär att de underställda är krigare. al-Shababs kontaktperson är antagligen en stridande och kommenderande figur, men översättningen är i vilket fall klart tvivelaktig och efterföljs nästan direkt av återgivning av telefonsamtal som sannolikt hållits på annat språk än svenska. Trovärdigheten har inför den redogörelsen fått sig en viss törn.

På sidan femton återkommer "de utländska krigarnas ledare", men där står det "Amir almuharjin". Enligt Googles webbsök förekommer det inte ens som felstavning på Internet. Det påstås att uttrycket i sig anger att någon är i ledarposition inom al-Shabab, men varför framgår inte av domen och för en utomstående vore det ju kul att få veta hur de här telefonsamtalen avslöjar att det är just al-Shabab och inte någon annan motståndsrörelse mot den USA-stödda ockupationsregeringen som är i fråga. SÄPO har säkerligen matat åklagaren och genom denne tingsrätten med en massa påståenden som varken kan bekräftas eller dementeras, vilket betyder att rättssäkerheten får stå tillbaka för 'emliga polisens antaganden.

På sidan tjugoett återfinns en särskrivning, "en al-Qaida inspirerad ideologi". Begreppet som borde använts, enligt min mening, är "wahhabitisk", men underrätten saknar sannolikt kännedom om islamistisk radikalism utan kör på en amerikaniserad begreppsapparat istället där varje militant islamism anses ha apat efter al-Qaida. Ingenting nämns om att rörelsen fick ett uppsving som motståndsrörelse mot den etiopisk-amerikanska invasionen och i mångt och mycket präglats av den hätska militarism som snart nog alltid präglat gerilla- och milisgrupper (jfr. med RAF som rätt nyligen bedrev terrorism i Europa). Istället framhävs de våldslegitimerande ideologiska stilgreppen, utan något egentligt historiskt sammanhang undantaget en skissartad framställning av Somalias politiska sammanbrott efter Sovjets fall. Det blir lite som att beskriva de serbiska nationalisterna efter Jugoslaviens sammanbrott som enkom blodtörstiga våldsverkare i terrorns tjänst, utan att ens i förbigående nämna övergreppen mot serber i Kosovo som blåstes upp till enorma proportioner av Milosevic och andra osmakliga politiker.

Påståendet på sidan tjugosju att "shahada" bland islamister snarare betyder martyrdöd än credo ter sig också lite märkligt. Stavfel förekommer här och där i domen, se exempelvis sidan etthundrasextiosex, "självmordbombare".

Två personer i rätten, tf chefsrådman (lagfaren domare) och en nämndeman (politiskt tillsatt lekman), röstades ned och anför skiljaktig mening avseende hur styrkt påståendet att de dömda personerna skulle spränga sig själva i terrordåd i målet var. Det är alltså ett svagt domslut där en av två jurister i den bedömningsfrågan inte ansåg att brott enligt åtalet var styrkt.

Det är en intressant dom och vad hovrätten sedermera kommer fram till ska också bli spännande.

Hej.

Jag är en arg man. Jag är arg på mig själv, för att jag inte klarar av att leva upp till mina egna ideal. Jag är arg på den svenska staten för att den inte bättre tar hand om sina medborgare. Jag är arg på mina medmedborgare för att de röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen och undlåter att sätta resonemangsfähighet över envetet imbecilla åsiktsutrop. Jag är arg på Förenta Staterna för dess hyckleri och förakt för demokratiska värden och rättsstatsidealen. Jag är arg på massmedia för dess banalitet och kapitalism. Jag är arg på EU för dess bristfälliga öppenhet och oklara inställning till mänskliga rättigheter. Jag är arg på svenska myndigheter för deras nonchalans och bristande professionalism. Jag är arg på svenska domstolar för att de anlitar partiska så kallat sakkunniga och avkunnar domar på dubiösa grunder, dessutom inte sällan inskrivande stav- och andra fel i domsluten. Jag är arg på västvärlden för dess ambivalenta förhållande till yttrandefrihet och globalisering. Jag är arg på all världens populister och kunskapsförrädare. Jag är arg på de som hellre konkurrerar än samarbetar, de som hellre tillskansar än delar med sig och alla de som försvarar våldshandlingar.

Jag är arg på förljugna idealister, kränkningsbenägna materialister, föraktfulla ateister, rabiata amatörtyckare och inkompetenta utbildare.

Jag är arg på den förra alliansregeringen för att den hetsade igenom studiemedelsreformen som trädde i kraft i somras, vilken innebär att jag lever i armod och finansiell misär trots att jag studerar på en av Sveriges i särklass mest eftertraktade universitetsutbildningar. Jag är arg på Överklagandenämnden för studiestöd och Centrala studiestödsnämnden för att de vägrar begripligt motivera sina beslut, bemött mig med misstänksamhet och serviceförakt, samt med tydlighet visat på hur kompetenslös offentliganställd personal kan vara utan kännbar erinran från något håll.

Jag är arg på Socialtjänsten för att den genom sina verksamhetsformer och närmast paranoida misstänksamhet skrämmer bort redan hårt utsatta människor i behov av försörjningsstöd under ansökningsprocessens inledande skede, genom att utan beaktan av auktoritetspositionen dess personal befinner sig i utkräva synnerligen integritetspressande motprestationer för beviljande av medel.

Jag är arg på den svenska arbetsmarknadspolitiken som tvingar människor till lidande i tjänst hos utnyttjande företag för pisslåg låtsaslön och ångestframkallande utförsäkringar av uppenbart funktionshindrade personer.

Jag är så djävla arg på all politik och alla personer som gör att min och många andras liv till stora orosmoln, med hot om avvisning till lågintensiva konflikter, indraget socialförsäkringsstöd, eller vadhelst annat som ger tankar på suicid meningsfulla.

Det är min viktigaste drivkraft för att skriva, att jag är arg. Vid sidan av det skriver jag också för att det finns människor som behöver läsa kritiska beskrivningar av verkligheten. Till sist hoppas jag, lite grann, på att med mitt tangentbord som instrument få andra människor villiga att anställa mig eller åtminstone donera någon krona då och då.